Kim Olin

Anonymous

Kim Olin (pseudonym) är född på 70-talet och har jobbat med många olika saker, bland annat med barn och ungdomar, och har även kommit i kontakt med kriminalvården och fängelsevärlden genom sitt arbete. Kim berättar att det var en riktig utmaning att skriva Pulverlandböckerna på grund av deras kortfattade stil. Under seriens gång har huvudpersonerna växlat, men de nya har alltid varit med som bifigurer i någon av de tidigare böckerna.

Vad fick dig att bli författare?
– Jag har alltid tyckt om att skriva och berätta historier och gillar den lite korthuggna stilen jag använder i serien om Pulverland. Ofta hör jag andra författare berätta att de börjat skriva för att de inte hade något annat sätt att uttrycka sig på, och det stämmer delvis på mig också. Jag har en del gemensamt med karaktären Simon, som i de första böckerna hade svårt att passa in i den vanliga världen och inte visste vad han skulle göra med sitt liv. Han blev kriminell, medan jag provade på många olika utbildningar och arbeten utan att känna att något riktigt stämde – jag kände mig ofta vilsen. Genom allt det har jag alltid haft skrivandet som jag kan falla tillbaka på, det har blivit ett slags behov som jag inte kan släppa.

Varför skriver du böcker om kriminalitet?
– Jag intresserar mig för orsakerna till varför vissa hamnar i kriminalitet och andra inte, trots att de kanske haft en likadan bakgrund. Jag gillar själv deckare och spänningslitteratur och till serien om Pulverland inspirerades jag dels av ungdomsförfattare som Robert Swindells och Nigel Hinton, och dels av deckarförfattare som till exempel Dennis Lehane. Även lite hårdkokta teveserier som The Wire har varit en stor inspirationskälla. Dessutom har jag själv arbetat med ungdomar och inom fängelsevärlden och inspirerades mycket av det, främst kanske till boken Checka in.

Har du varit med om liknande händelser som i böckerna?
– Nej, men jag har sett det livet och förstår tankegångarna och vad det livet kan innebära. Jag har fått en del berättat för mig, främst från de killar jag mötte när jag jobbade på kåken.

Har du specialiserat dig på sådana böcker?
– Ja, det måste jag nog säga – än så länge är Pulverlandböckerna de enda jag gett ut, även om det finns en del outgivet i skrivbordslådan.